Fortsätningen följer....Genvägar är senvägar!!!!!    

  PANIKEN--fick inte ta  överhand,den tillåtelsen  -beviljades inte... Kraftlös och utmattat satte jag mig för att puta ut och vila,jag måste tänka,men tankeförmågan var ur balans,orkeslösheten gjorde att  andninsförmågan dämpades,de tog en  liten stund att hämnta andan, men upplevde  de som en evighet.Man var ju inte atletisk längre.   Och med åren hade jag lagt på mig några extra kilon, Reumatismen har också en bidragande orsak...    Medans jag stod där i mörkret,börja så sakta,varsamt energiknölarna,arbeta fram en plan, ivrigt börja jag undersöka dikets vägg,tog två steg bakåt,kännde något hård  mod hälen(,som tur var hade jag ordentliga kängor på mig)  ETT  RÖR,den kunde jag stå på,men nej, så halt....Tog av mig ryggan , lade den bredvit på marken ovanför,samtidigt som jag fortsatte och kolla läget,,,,,Dikesväggen var stenhård,,,,aha ,där lite åt  höger, en större sten som var frysen fast, jag balansera på röret, gled ner, nya tag ,på röret igen höger fot på stenet...O,nej inte nu heller ........NU var jag heligt  förbannad....Min halv Finska SISU tog överhand och hjälpte till,samma  procedur, stå på röret,höger foten på stenen,hitta en lagom stor sten,som var frysen fast på marken , som jag greppa krampaktig fast i ,och  hävde mig upp, kände att jag   nästan tappa taget,ett  djupt andetag och sen kasta jag vänster benet över dikeskanten , rulla över  på rygg ....ÄNDLIGEN ,så som jag hade kämpat,där lega jag på marken  och flåsa,ett bra tag..............

DIKET som var uppgrävt,var inte på något sätt    markerat för fara,uppgrävningen var tillför fjärrvärme........ Det var därför det var rör laggda i  diket....Tänk om diket hade varit vattenfylld.Vågar inte ens tänka tanken !!!!!!    

NÄR jag legat där och  pustat ut,steg jag upp,borsta av mig snön och jorden ,ryggan på ryggen, traska iväg....Steg in på Konsum, som om ingenting hade hänt.Handla de jag skulle ha,och promenera den långa vägen hem.(Inte genvägen) Väl  hemma då först  kom skräcken och reaktionen ,äventyret har haft  återverkan,några nätter upprepande mardrömmar  OCH kroppen fullt med blåmärken, orka inte berätta för A den kvällen ,de fick bli  ett   annat tillfälle.....SÅ passa er för att  ta genvägen......FÅNGA DAGEN >>><<<KRAM IA >>><<< THE END..........  

 

lillis

28 januari 2010 07:19

Så skönt att höra att allt gick bra för dig och att du klarade dig från värre saker. Nu får du ta det lugnt i fortsättningen
Ha en skön och bra dag
Kram

http://danslillis.bloggplatsen.se

 

Lena

28 januari 2010 08:42

Men nu blev jag förbannad...du MÅSTE väl stämma de ansvariga ???...för som du skrev...tänk om diket varit vattenfyllt !!! Jag ryser i hela kroppen...
Så här får det inte gå till Irja...detta ska de inte klara sig ifrån...även om du tack och lov löste problemet !!!
Morgonkramar !!!

http://roshultskan.bloggplatsen.se

 

Berith

28 januari 2010 08:56

Slutet gott , allting gott =))
Genvägar kan vara lurig , så
det är bäst att se upp ;))

Ha en riktigt bra dag , kram =)

http://maxmax.bloggplatsen.se

 

margit

28 januari 2010 09:28

Skönt att det "slutade bra"...inga brutna ben elelr dylikt! Det hade i värsta fall kunnat slutat på ortopeden..gipsat ben.
Var nu försiktig nästa gång du går ut! INGA GENVÄGAR igen!!
Kram till dej!!/Margit

http://margitholm.blogg.se

 

Skomakar Lisa

28 januari 2010 12:31

Oj, vilken historia ... kära nån !!! Undrade så vad som hänt för jag har ju varit borta från bloggen ett par dagar.

Hoppas du inte fått några svårare ömheter utan kan låta dina blåmärken få blekana i lugn och ro. Tur att det gick så bra som det gick och stark var du som kunde gå in i affären som om ingenting hänt.
Ha en bra dag !!!
Stor kram !!!

http://skomakarlisa.bloggplatsen.se

 

Lambergsfrua

28 januari 2010 12:58

Jag ryser, när jag läser din berättelse! En så fasansfull upplevelse - förstår att du haft flera nätters mardrömmar. Och ont dessutom.
Håller nog med Lena att det här ska påtalas till de ansvariga. Först och främst måste ju diket markeras på något sätt. Sen borde du få skadestånd av något slag, men hur det ska till vet jag inte. Ta i alla fall foton på dina blåmärken och på diket - utan att ramla i den här gången.
Kan vara bra att visa upp för de ansvariga.
Varmaste kramar!

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

 

gerty

28 januari 2010 14:12

Vilken tur att det gick som det gick, det kunde slutat illa, men slutet gott allting got

http://prilyckans.bloggplatsen.se

 

Din Dotter

30 januari 2010 02:13

Hej mamsen vad håller du på med ? det var ju lite läskigt att läsa och du som inte direkt är en av den längre modellen. se till att ha mobilen med dig och ficklampa nästa gång . Ringer dig i morgon för jag har haft fullt upp med att skotta snö, hämta tobias ,lagat mat varit på i ikea, ptantagen, och handlat inför helgen, danne jobbar lite på lördagen och jobbade ett super pass i torsdags då det var kock tävlingen Årets kock i globen. Många pussar och kramar. A

 

av Irja

30 januari 2010 03:15

Älskade Dotten Min !!!
Det var bara det som hände si så där,inget var ju planerat direkt.Ler* Men vist var det läskigt.det håller jag med dig om,Äventyret sluta ju bara bra,,,,,bara några blåmärken , här och var.....Den genvägen har vi ju alltid gått, vintertid när isen laggt sig ....Snöstormen som vi hade mitten av veckan. gav oss ca: 30cm snö.Snöstormen, var inte som vädersian spåtte,inte mer än vanigt,vi Norrlänningar är vana vid .....VI är ju acklimatiserade att bo här uppe i Norr....När stormen bedarrat, Tog kylan överhand .-24 grader ,men är lovat varmare.Ringde er igår,men då var ni på språng.....
Hälsa killarna,Fånga dagen...Puss/Kram MAMMA..........

http://40-Talistenbloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blir det i dag, nu när  det är  något svalare idag,,,, Vi ska på lite längre resa , innan sommaren är helt slut,,, Ja, sommaren sjunger ju på sista versen,,, och nu när inte det är så varmt så orkar man färdas med  vår fina pärla,,, Att ha he...

Som sagt så var det längesedan jag titta in här i min blogg,,, Mycket har händ under årens lopp , både glada och dåliga nyheter/// Och att jag blivit äldre med åren,,,men det blir vi väl allesammen  de kallas  väl för LIVET " Har glömt bort h...

              Idag är det fredagen den 17 maj, Norges nationaldag ...... självklart måste jag  ju bara vara med  och fira det på något sätt,,,, Varför??? undrar ni säkert     För en del av mitt hjärta tillhör vår grannland  Norge i väst...

                                    Vilken doft, vilket ljus ,--------och vilket märkligt ljud, fågelkvitter från buskar och träd, svanarna   som trumpetar i  rosåvilen, storspoven loggande läten,  och igelkottarnas  kärlekstjatter, mån...

   Veckorna går med en rasande fart, det blir mycket att göra här framöver, att städa upp och väcka upp   trätgården  vid liv, vissa av vårblommarna har redan blossat upp Man blir alldeles vimmelkantig av lycka när de första vårblommorna visa...