Översaskade min barndomskamrat efter 45-årstid. En liten fågel viskade i mitt öra,(hennes storebror) att  Anna skulle komma upp till sin barndomsby i Lapplandslän, utanför Gällivare    ovanför polcirken ... Och  fira sin 60-årsdag, den 2 oktober 09. I vanliga fall bor Anna i Uddrevalla där hon har sin familj,och arbete ..   .... Början av 60-tale,var vi många ungdomar  som fick åka söderut och skaffa arbete.Jag själv hamna i Uppsala.,,, arbetade inom sjukvården,var där något år, sedan tog hemmlängtan över, och jag flytta upp igen till Norrland. Så på de sättet skildes våra vägar åt,Men nu har  vi åter hittat varandra igen, vi lova  varann att  hålla tätare kontakt i framtiden,,, så bättre sent än alldrig.....

Den 2 oktober bila jag och min man upp till hembyn ,,, med champanj o blommor o presenter och mycket nervös över återkommsten,,, Bilresan tog oss 3-timmar på en 18-mils kurvig grusig enkel väg, ( så samma väg skulle vi bila hem igen),så jag hand ha många snurriga tankar under resans gång. Ändligen  frame , mottagningen togs med öppna armar, kramar och glädjetårar   och många fågor. Det var roligt att få träffa Annas syskon och gammla bekanta , som man inte heller har träffads . Förvåningen över att vi kände oss lika unga som då, just då stod tiden stilla eller var man bara nostalgis....En trevlig fest har också ett slut,så det var dax att tacka för oss ,tacka och ta adjö, me  återseende till nästa sommar....

Höstnatten visa sig från sin allra bästa sida med fullmåne och glädje i sinnet

Med glädje bila vi hem igen.   Då hade vi åkt 36-40 mil,bara en stenkast som vi säger här uppe i Norrland  

EN SOLSKENS berättelse som jag lever länge med Minnen kan ingen ta ifrån en.... EN LYCKAT SÅDAN

EN berättelse ha också ett slut,,,så nu FÅNGA DAGEN    KRAM IA.......Vi hörs snart igen.....